så det är så här det känns att vara vuxen?
Detta var nog den mest mentalt påfrestande dagen i mitt liv. Dagen började faktiskt bra. Jag stack till skolan 6.30 på morgonen (kill me) och skulle försöka lägga till surfinglektionen som jag så gärna ville ha. Och jag fick den!! Dessutom har jag ordnat så att jag ska få skjuts till stranden varje dag av en annan tjej i surfingklassen vilket känns såå skönt. Nu behöver jag bara köpa surfingbräda och våtdräkt, sen är det show time!!
Sen började helvetet. Min tå började klia lite igår men jag tänkte inte så mycket på det då. Sedan på morgon när jag hade vaknat var den jättesvullen och såg ut som en rosalila köttbulle. Därför tog jag med mig mina föräkringspapper till skolan så att jag skulle kunna cykla direkt till vårdcentralen påväg hem. Om det ändå vore så enkelt! Jag stack som sagt till sjukhuset som ligger hyfsat nära skolan. Jag kände mig sjuukt lost och hade inte någon aning om vart jag skulle ta vägen egenligen. Jag frågade några tanter i receptionen om vart jag skulle ta vägen och de sa att jag inte skulle få hjälp på det sjukhuset för att jag skulle fått vänta hela dagen om jag skulle fått en tid. Den ena tanten föreslog att jag skulle ta mig till ett annat sjukhus som hette Talbert och låg "supernära" detta sjukhus tydligen. Det var bara att ta buss nummer 173 och så var man framme. Så jag bestämde mig för att lämna cykeln på sjukhuset och leta reda på buss nummer 173. Jag gick och gick med min infekterade tå och till slut hittade busshållplatsen. Det stod att bussen kunde komma antingen var 40nde eller 60nde minut. Det sa ju inte mig särskilt mycket. Jag satt och väntade på den jävla bussen i 50 minuter minst och klockan var 12, solen stekte, mitt huvud värkte och jag hade inte hunnit äta någon frukost eller druckit vatten på hela dagen. Så jag mådde ju lite sisådär. Jag bestämde mig för att skita i bussen, gå tillbaks till det första sjukhuset, hämta min cykel och cykla till det andra stället som skulle ligga 5 km bort. På väg dit stannade jag vid en affär och köpte en macka och cola. Fyyy va gott det var! Sedan fortsatte jag och tillslut hittade jag faktiskt en vårdcentral och jag var så himla lättad. Jag gick in och sa att jag behövde hjälp med min fot och de bad mig fylla i en massa blanketter först och sedan fick jag sätta mig ner och vänta på att läkaren skulle ropa upp mitt namn. Men när jag träffade doktorn sa hon att hon inte kunde hjälpa mig eftersom jag inte är 18 år. Hon sa att jag behövde ha en vårdnadshavare med mig och när jag sa att de bodde i Sverige sa hon att den enda lösningen skulle vara att jag skulle ta med mig en person över 18 år och så skulle mina föräldrar behöva faxa över en lapp där det skulle stå att de tillåter att den personen över 18 som skulle följa med mig fick signera den lappen. typ. eller det va så jag fattade det i alla fall. Så jag bestämde mig för att cykla hem och tänka lite. Jag ringde min studievägledare på skolan och hon sa att det fanns en vårdcentral tillhörande skolan. FML. Jag cyklade de 5 km jag har till skolan IGEN men där fick jag såklart samma svar. Jag gick till studievägledaren och hon följde med mig så att hon kunde vara min guardian och skriva på papprerna. Men det räckte inte. Min mamma blev tvungen att mejla och bekräfta the supervisor att allt var okej. Och seeen kunde jag äntligen träffa läkaren så att jag kunde få min jävla antibiotika. jag kom hem halv sex på kvällen helt slutkörd. Men det gottgjordes med lite B&J och nu är jag helt återställd igen.

